Bisidan.se

Tankar till grund för en lönsam biodling

Det primära i en lönsam biodling är inte hantering av produkterna. Det kommer som en följd av verksamheten. Först och främst måste det finnas några som sköter produktionen av råvaran på ett effektivt sätt om det ska bli något att ta hand om. Det allra viktigaste är att det finns några nektargivande växter inom binas flygområde. Det gör det ju överallt i mer eller mindre omfattning och det gäller för biodlaren att ta reda på vad som finns och hur det bäst ska tas till vara.  Med detta menas att veta när de vanliga stora dragen i trakten infinner sig.  I de flesta fall är det i slutet av maj och hela juni som det blommar som mest och det är detta som honungsproduktionen får byggas upp på. 

Vad som krävs för detta är några som ska klara av grovjobbet, nämligen bin av lämplig ras. Sen är det biodlaren som ska organisera det hela för att få bästa möjliga avkastning av verksamheten. Vädrets makter är det inte mycket att göra åt, utan där får man hoppas på det bästa. Ett bisamhälle är som bekant en organism som kräver mycket energi för sin verksamhet och denna utgörs av det som samlas in till kupan. Går det att minska denna energiförbrukning på något sätt, så skulle mycket vara vunnet vad gäller resultatet för biodlaren i slutändan. Luftkonditioneringen sköts på ett utmärkt sätt så där är inte mycket att spara. På själva produktionslokalen, alltså bikupan, kan utseendet betyda en del i den månad då den mesta råvaran skall hämtas in och hanteras. Höghus på sex - sju våningar eller lite lägre två -  tre borde göra lite skillnad i energiåtgång både för biodlaren och de som ska göra grovjobbet. bina behöver inte slösa så mycket energi på inre transporter i en lägre kupa. Det måste vara rätt så jobbigt och tidsödande att springa upp och ner med packning i ett sjuvåningshus utan hiss. Dessutom behöver biodlaren inte lyfta lådorna så högt vid genomgång av samhället. De yttre transporterna är inte mycket att spara på för både transport- och spaningsflyg behöver energi. Däremot går det att ransonera tilldelningen till attackflyget och det måste biodlaren se till att dra in rejält på.

Det finns en egenhet som bisamhället besitter och det är vaxproduktion. Detta kräver visserligen en hel del energi att framställa, men är inte lätt att förhindra utan att det påverkar honungsproduktionen negativt. Ett bisamhälle måste vara harmoniskt och i balans för att fungera och däri ingår att en viss åldersgrupp av bin bygger antingen man vill eller ej.  Får de inte utlopp för sin bygglust genom att bygga ut vaxkakor så hamnar vaxet lite varstans som vildbygge och kräver mer energi av biodlaren än det sparar energi för bina.  Slutsatsen blir att förhindrad byggverksamhet hämmar insamlingsivern.

Nästa grej är bisamhällets sätt att föröka sig genom delning. Svärmförhindring är bara av ondo. Att skära bort drottningceller gör bara att bina lägger onödig energi på att anlägga nya. Om hela tiden binas viktigaste uppgift, att förmera sig, saboteras blir de till sist apatiska och lägger ner det mesta av verksamheten, vilket även gäller nektarinsamlingen. Man ska akta sig för att på något sätt störa harmonin i bisamhället. Slutsatsen blir att förökningssättet kan och skall  utnyttjas istället för att förhindras.

I yngeluppfödningen går det åt mängder med energi men det går faktiskt att styra. Barnbegränsning i rätt tid sparar massor av energi som kan bli honung till biodlaren istället. Överbefolkning är ett stort problem överallt i världen så kan det vara även i bisamhället.

Fortsättning följer vid ett senare tillfälle

 Mvh. Jano